Bakom utvecklingen ligger flera av nationalekonomins stora namn, däribland Nobelpristagarna John Nash, Lloyd Shapley och Alvin Roth. Deras forskning har bidragit till att lösa ett problem som vanliga marknader inte klarar av: hur begränsade resurser ska fördelas när priset inte får avgöra vem som får vad. Ett av de tydligaste exemplen är organdonationer, där matematiska modeller i dag hjälper till att para ihop njurdonatorer med patienter som väntar på transplantation.
– På de flesta marknader är priset ett väldigt bra sätt att bestämma vem som får vad och varför. Men de flesta skulle invända mot ett system där utsatta människor riskerar att känna sig tvingade att sälja sina njurar och där den med störst plånbok får nya organ, säger Tommy Andersson, professor i nationalekonomi vid Lunds universitet, till EFN Vetenskap.
Så omsätts spelteorin i praktiken
Han är en av skaparna bakom det nordiska njurbytesprogrammet Step, som med hjälp av matematiska modeller matchar donatorer och mottagare. Det tog sex år att få systemet på plats, men i dag möjliggör det 25–30 transplantationer årligen som annars inte hade blivit av.
– Men de som räddar människoliven är inte jag, utan läkarna. Nationalekonomer kan göra ganska mycket, men aldrig på egen hand.
I artikeln beskrivs också hur forskningen utvecklats från John Nashs spelteori till så kallad mekanismdesign, där ekonomer inte bara undersöker hur marknader fungerar utan också vilka regler som krävs för att de ska ge önskade resultat.
