Det är också utgångspunkten i den modell som Philippe Aghion tilldelades ekonomipriset till Nobels minne i fjol. Tillsammans med Peter Howitt visar han hur innovation och konkurrens driver en process där gamla strukturer slås ut och ersätts av nya – och därmed skapar tillväxt över tid.
När Philippe Aghion var student dominerade Robert Solows neoklassiska tillväxtmodell, där tillväxt förklaras av kapital och arbetskraft. Idén om ”kreativ förstörelse”, som lanserades av Joseph Schumpeter, saknade däremot en tydlig modell.
– När jag var student dominerade Robert Solows neoklassiska modell enligt vilken tillväxt skapades genom ackumulering av kapital. Joseph Schumpeters kreativa förstörelse omtalades mer som en kuriositet när vi läste ekonomisk historia, för det fanns ingen modell, säger Aghion.
”Tillväxten behöver vara inkluderande”
I dag är teorin central – både i forskningen och i den ekonomiska politiken. På Collège de France i Paris, där Philippe Aghion i dag verkar, lockar hans föreläsningar stor publik.
Tillväxt är enligt Philippe Aghion den enskilt viktigaste faktorn för att minska fattigdom. Samtidigt betonar han att den inte automatiskt kommer alla till del.
– Tillväxten behöver vara inkluderande, men det sker inte automatiskt. För det behövs ett bra utbildningssystem.
Konkurrens spelar en avgörande roll
Han lyfter fram länder som Finland och Danmark som exempel, där satsningar på utbildning och trygghetssystem gör det lättare för människor att ställa om när gamla jobb försvinner och nya växer fram.
Konkurrens spelar en avgörande roll i samma process. Enligt Philippe Aghion är det just genom konkurrensen som nya idéer och företag kan ta plats, samtidigt som etablerade aktörer pressas att utvecklas eller slås ut.
Samma logik gäller även den gröna omställningen.
– Grön utveckling sker inte av sig självt. Det är därför som det behövs koldioxidskatt och en industripolitik som pushar företagen mot gröna innovationer.
