I EFN Vetenskap möter författaren Johan Norberg Oxfordprofessorn Carl Benedikt Frey för ett samtal om stagnation, konkurrens och vägen tillbaka till framsteget.
Hela den mycket intressanta texten som publicerades strax innan jul går att läsa här.
Carl Benedikt Frey är uppvuxen i Sverige och har studerat vid Lunds universitet (där han fortfarande är knuten som Senior Fellow) samt disputerat vid Max Planck-institutet i Tyskland. Han fungerar ofta som rådgivare till internationella organisationer som OECD, FN och EU-kommissionen. Från och med 2026 är Frey verksam vid University of Oxford.
Hans genombrott kom 2013 med studien The future of employment, om AI:s potential att automatisera arbeten. Den har citerats runt 20 000 gånger – en nivå som brukar vara förbehållen Nobelpristagares mest klassiska studier.
För Johan Norberg berättar Carl Benedikt Frey bland annat om riskerna med överreglering. Han beskriver en cyklisk process där ekonomin växlar mellan decentralisering och planering.
– När en idé ska skalas upp fungerar planering bättre. Men när avkastningen avtar behövs återigen nya idéer och produkter. Då behövs decentraliserad konkurrens igen.
Problemet, menar Carl Benedikt Frey, är att de etablerade aktörerna ofta vill bevara status quo.
– De investerar hellre i lobbying för regleringar som kväver nya aktörer än i forskning och innovation.
Hur undviker vi det?
– Vi måste avskräcka från konkurrensbegränsningar. Det finns inte många fall där innovation skulle öka av att bryta upp företag, men stora aktörer måste veta att försök att hindra konkurrens blir dyrt.
– Dessutom har överreglering gjort det svårare för outsiders att ta sig in. Även om AI leder till medicinska upptäckter krävs dyra kliniska prövningar, så forskarna måste samarbeta med stora läkemedelsföretag. På samma sätt har GDPR i Europa haft negativa effekter på nyetableringar och innovation. De enda som kan bära kostnaderna för efterlevnad är teknikjättarna, säger han till EFN Vetenskap.
