De bäddade för aktieundret – och byggde en folkrörelse

Under 1970-talet var intresset för aktier svalt.

Börsen hade ett tufft decennium och den som hade investerat en tusenlapp vid början av 70-talet hade bara knappa 600 kronor av köpkraft kvar tio år senare.

Ändå var det just under 1970-talet som grunden lades, grunden till att aktieintresset sedan stegrade och gjorde så att svenskarna ihop med britterna och amerikanerna var först ut med att få aktieägandet folkligt.

Så David Larsson Heidenblad, som är docent i historia och biträdande föreståndare för Centrum för kunskapshistoria, har fått resa tillbaka runt 50 år i tiden för att kunna hitta de tidiga nycklarna som sedan öppnade upp till dagens nivåer, där tekniken har gjort att man kan bli aktieägare på ett par knapptryck.

– Jag ser det som att motståndet mot löntagarfonderna var avgörande för att skapa ett större intresse för aktier. För näringslivet, borgerliga partier och deras organisationer mobiliserade mot Socialdemokraterna och LO. Det var lite av startskottet som bäddade för det aktieintresse som sedan skulle komma.

Från 2 miljarder till 75 – på fem år

David Larsson Heidenblads forskning visar hur intresset för aktier ökade lavinartat på 1980-talet. 

1979: Omsattes det aktier för 1,9 miljarder kronor.

1980: Omsättning ökade till 7,6 miljarder kronor.

1983: Då byttes det aktier för ett värde på hela 75 miljarder kronor.

Med andra ord ökade omsättningen från knappt 2 miljarder kronor till 75 miljarder kronor på fem år. Det här gjorde Sverige ledande i aktieägandets utbredning, vi var lika tidigt ute som som USA och Storbritannien.

Aktie-SM fick intresset att växa

Lite av startskottet till explosionen var alltså motståndet mot löntagarfonderna, men det finns många fler faktorer enligt David Larsson Heidenblad.

En annan del i det så snabbt växande intresset för aktier stod Aktie-SM för, som startades 1979 av Stiftelsen Aktiefrämjandet, Veckans Affärer samt Sparbankerna. Tävlingen gick ut på att satsa 25 000 fiktiva kronor på börsen – och det kostade bara tio kronor att vara med. Efter ett halvår avslutades tävlingen där vinnaren blev den aktieportfölj som ökat mest i värde. Priserna var fina, utöver själva titeln vann även topp 30 en resa till New York för att besöka Wall Street och börsen i NY. Under halvåret som tävlingen genomfördes så fanns det även olika etappriser och det skrevs regelbundna texter och topplistor i Veckans Affärer. Särskilt gillade så klart tidningen att plocka fram artiklar när rena amatörer vann deltävlingar eller kom långt fram, allt för att visa att vanligt folk utan någon kunskap kunde göra sig pengar på börsen. Och sparande på börsen slog under tidigt 1980-tal alla tidigare rekord. 

– Vid utgången av 1980 hade det funnits 75 500 skattefondkonton, ett halvår senare var den siffran uppe på 293 300, säger David Larsson Heidenblad.

Föreningar och förmåner drev fram aktieboomen

Skattefondkonto var en subventionerad sparform där en del av lönen varje månad kunde avsättas i en aktiefond som hade introducerats av den borgerliga regeringen 1978. 

En annan anledning till det ökade aktieintresset stod Aktiespararnas Riksförbund för. Förbundet var väldigt aktivt under den här perioden och inledde ett samarbete med Aktie-SM redan 1981. Man jobbade väldigt aktivt på landsortsnivå och på så vis fick man med sig lokala avdelningar och de lokala sparbankerna. Aktiespararnas Riksförbund hade bildats 1966 och förbundets ambition var att föra de små aktieägarnas talan gentemot börsbolag och politiker, men också att skapa ett socialt sammanhang för aktieintresserade. Två av initiativtagarna var ekonomijournalisterna Carl Swartz från Affärsvärlden och Lars Ramklint på Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning. Blivande storföretagsledare som Gustaf Douglas och Sten K Johnson innehade i perioder ledande positioner i Aktiespararnas Riksförbund.

Att vi så tidigt fick en kraftig ökning av aktiesparandet under 1980-talet var inte en slump.

Med hjälp av adressuppgifter till alla som var med i Aktie-SM kunde Aktiespararnas Riksförbund trycka sin medlemstidning (Aktiespararen) i hela 440 0000 exemplar, allt för att öka sin medlemstillväxt men även för att trycka på hur bra det var att spara i aktier – och samtidigt fungera som en motpol till löntagarfonderna, enligt David Larsson Heidenblad.

Från sparklubb till påtryckargrupp

Och Aktiespararnas Riksförbund kampanj gick onekligen hem, man växte på kort tid från 30 000 medlemmar till över 100 000. Nu blev man en maktfaktor, och man gjorde ingen hemlighet att man var en ”intresseorganisation av folkrörelsekaraktär” som skulle fungera som en ”påtryckningsgrupp”. Särskilt lyfte man fram hur viktigt det var att sätta stopp för ”kollektiva löntagarfonder”. Med folkrörelseretoriken sökte ordförande John Edward Johnson skriva in sitt förbund i en lång politisk tradition av folklig kamp och gräsrotsengagemang. I striden mot löntagarfonder kom man även att använda andra politiska uttrycksmedel – demonstrationer – som historiskt använts av organiserade arbetare snarare än av organiserade kapitalägare. 

Det här skriver David Larsson Heidenblad om i sin forskning.

– Så att vi så tidigt fick en kraftig ökning av aktiesparandet under 1980-talet var inte en slump. Utan det berodde på att många enskilda människor, ekonomijournalister, borgerliga partier, företagsledare och, näringslivets organisationer hade bäddat för det. 

Det kan det alltid finnas, till exempel kan politiska beslut göra det mindre förmånligt att spara i aktier. Så vad som händer i framtiden kan vi aldrig vara säkra på.

Efter detta togs nästa steg sedan med 1990-talets pensionsreform och utförsäljningen som gjorde Telia till en ”folkaktie”. Under 2000-talet fortsatte sedan intresset med hjälp av internetbaserade hjälpmedel, och där bolag som Avanza och Nordnet har gjort aktiesparandet ännu lättare att tillgå. Även ISK-kontona är en viktig anledning till att allt fler ser det som attraktivt att spara i aktier.

Finns det några svarta moln på aktiehimlen? Finns det risker att sparande i aktier kommer minska?

– Det kan det alltid finnas, till exempel kan politiska beslut göra det mindre förmånligt att spara i aktier. Så vad som händer i framtiden kan vi aldrig vara säkra på, säger David Larsson Heidenblad.