John Hassler, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet, beskriver klimatdebatten som onödigt polariserad. Antingen målas framtiden upp som en katastrof om inget görs – eller som en ekonomisk kollaps om världen ställer om. Båda bilderna är missvisande, menar han.
I stället pekar han på en ”tredje väg”: en gradvis global omställning till klimatneutralitet över några decennier, utan att livsstilen behöver förändras i grunden. Modellen ligger nära den politik som EU redan för, med utsläppsrätter, klimatmål och utfasning av fossila bränslen.
– Egentligen kräver det inte några fundamentala förändringar i vår livsstil. Det är det jag kallar för den tredje vägen.
Osäkerheten i klimatforskningen är samtidigt stor. Uppvärmningen kan bli både mer eller mindre dramatisk beroende på hur klimatet reagerar på ökade utsläpp. Hassler lyfter särskilt risken för så kallade tipping points, där förändringar blir irreversibla.
– Vi kan inte veta vem som har rätt förrän vi har slutat släppa ut fossila bränslen.
Planeten sätter gränser – inte tillväxten
Trots osäkerheten är hans huvudbudskap att världen fortfarande har en chans att nå klimatmålen – och att det inte är för sent. Alarmism riskerar snarare att bli kontraproduktiv.
– De som säger att det är för sent om vi inte har nått dit eller dit vid en viss tidpunkt har inte bara fel, utan det är också farligt att säga så.
Kärnan i hans analys är ekonomiska styrmedel. Ett globalt pris på koldioxid, exempelvis via utsläppshandel, skulle enligt hans modeller kunna hålla uppvärmningen under två grader – med endast marginell påverkan på tillväxten.
Tillväxt i sig är inte problemet, menar han. Den måste däremot ske inom planetens gränser.
– Ekonomisk tillväxt sker ju när vi gör saker och ting bättre och effektivare, kommer på nya produkter och smartare sätt att arbeta. Hur skulle man kunna förbjuda det? Hur skulle det gå till? Jag kan inte begripa det.
I praktiken ser han framför sig att länder inför egna system för att prissätta utsläpp, i linje med Parisavtalet. Genom handel med utsläppsrätter skulle pengar samtidigt kunna omfördelas från rika till fattigare länder, vilket kan påskynda investeringar i grön teknik.
För att lyckas krävs dock politisk vilja, särskilt från USA och Kina, samt stöd till utvecklingsländer.
– Utsläppen måste ner, men det måste ske på ett sätt som inte hotar den ekonomiska tillväxten. Det går att göra, det är jag övertygad om.
LÄS MER: John Hasslers tredje väg: Så kan vi ställa om klimatet – med tillväxt
