Straffsparkar har blivit ett oväntat forskningsfält för nationalekonomer. Situationen är ovanligt väl lämpad för spelteoretiska studier eftersom både skytt och målvakt måste fatta beslut samtidigt, utan att veta vad motståndaren tänker göra.
– Vi nationalekonomer är alltid intresserade av att förstå vilka konsekvenser olika regelsystem får. Där finns något vi ofta saknar: verkliga data, säger Tommy Andersson, professor i nationalekonomi vid Lunds universitet, till EFN Vetenskap.
Forskningen används för att testa teorier om strategiskt beslutsfattande, samma typ av modeller som används för att analysera allt från kärnvapenavskräckning till priskrig mellan företag.
Men forskarnas intresse handlar inte bara om spelarnas val. En central fråga är om själva upplägget för straffläggningar är rättvist.
Enligt ekonomiprofessorn Utku Ünver finns det en psykologisk effekt som kan gynna laget som skjuter först. När ett lag tar ledningen ökar pressen på motståndaren, vilket kan påverka besluten på planen. Vissa studier har pekat på att fördelen kan vara betydande, även om forskarna inte är helt överens om dess storlek.
För att minska snedvridningen har Ünver och hans kollegor föreslagit alternativa regler där laget som ligger under får skjuta först i nästa omgång. Syftet är att minska den psykologiska belastningen och skapa jämnare förutsättningar.
Trots det är han skeptisk till att straffläggningar någonsin kan bli helt rättvisa.
– En VM-match borde inte avgöras på straffar. Helst borde lagen, efter förlängningar, spela om matchen helt.
