Sveriges pensionssystem beskrivs ofta som ett av världens mest stabila. Det är konstruerat för att automatiskt anpassa sig till konjunkturer, livslängd och ekonomiska svängningar – och i dag går systemet dessutom med stort överskott.
Sett i backspegeln har utvecklingen varit stark.
– De disponibla inkomsterna för pensionärer har ökat med 70 procent på 20 år. Det är mer än för den förvärvsarbetande befolkningen, säger Lisa Laun, professor i nationalekonomi vid IFAU, i en genomgång från EFN Vetenskap.
Men stabiliteten gäller här och nu. När ekonomer blickar framåt är det inte finansmarknaderna som väcker störst oro, utan demografin. Sverige har i dag en av sina lägsta födelsetal någonsin, samtidigt som livslängden fortsätter att öka.
– Om vi fortsätter på en summerad fruktsamhet på 1,43 barn per kvinna, som i dag, så blir varje generation 30 procent mindre än föräldragenerationen, säger Åsa Hansson, docent i nationalekonomi vid Lunds universitet.
”Risk för fattigdom”
Pensionssystemet är byggt för att klara sådana förändringar genom automatiska justeringar. Men den finansiella hållbarheten innebär också sociala risker.
– Det finns en risk att pensionerna blir så låga, till följd av livslängdsjusteringen, att äldre hamnar i fattigdom, säger Johanna Wallenius, professor i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm.
På pappret kan systemet överleva även en kraftig demografisk chock. Den öppna frågan är om framtidens pensionärer faktiskt kommer att kunna leva på pensionerna – eller om stabiliteten i systemet sker till priset av lägre trygghet för dem som ska försörjas av det.
