USA:s president Donald Trump vill ge alla nyfödda amerikaner ett ekonomiskt försprång. Förslaget handlar om statliga barnkonton – så kallade ”baby bonds” – där pengar sätts in vid födseln och får växa fram till vuxen ålder. Syftet är att ge alla barn ett startkapital och samtidigt minska skillnaderna mellan hushåll.
Liknande modeller finns redan på andra håll. I Singapore infördes statliga barnkonton i början av 2000-talet för att stimulera barnafödandet, och i Storbritannien lanserade Tony Blairs regering ett sparande riktat till barn från ekonomiskt svagare familjer.
Valet av sparform avgör utfallet
I Sverige sker sparandet i stället privat – men i stor skala. Enligt EFN Vetenskap sparar 86 procent av föräldrar till sina barn, oftast genom regelbundet fondsparande.
– Fördelningsmässigt är poängen uppenbar. Baby bonds gynnar framför allt de barn i familjer där man inte sparar långsiktigt åt barnen, säger Daniel Waldenström, professor vid Institutet för näringslivsforskning, till EFN Vetenskap.
Men hur pengarna placeras är minst lika avgörande som att de faktiskt sätts av. Historiska jämförelser visar att skillnaden mellan sparkonto och aktiefonder kan bli betydande över tid. Ett kapital som placeras i breda indexfonder har i många fall mångdubblats under en 18-årsperiod, medan motsvarande sparande på konto knappt slagit inflationen.
– Grundregeln är: In med pengarna! Så tidigt som möjligt, säger Christina Sahlberg, privatekonom på Skandia.
LÄS MER: Svenskarnas ”baby bonds” – historien visar bästa sparmodellen för barnen
